Kritisk reflektion av en otrolig stadsdel

Publicerad: 2017-09-11

Efter två spännande dagar i Linköping och Vallastaden är jag nu åter på kontoret. Vallastaden är en nybyggd stadsdel i utkanten av Linköping som under september är ett bo- och samhällsexpo. Området beskrivs av kommunen såhär:

”På rekordtid har 40 aktörer byggt 1000 bostäder och skapat en tät, grön och blandad stadsdel vimlande av arkitektoniska grepp och innovativa lösningar. Redan från planeringsstadiet har temat varit ”Människan bygger staden” vilket märks i allt från stadsplanen till varje enskild bostad”

Det kanske mest häpnadsväckande med hela Vallastaden är att projektet har gått från idé till inflyttning på bara fem år. Bara en sån sak gör att det är värt ett besök och få lära sig hur de har arbetat för att uppnå detta.

Planen har syftat till att skapa en blandad stad. Och det råder inga tvivel om att Linköping har lyckats med det. Stadsdelen är livfull och varierande på ett sätt som jag inte tror finns någon annanstans i Sverige. Ur ett planeringsperspektiv är detta åtråvärt eftersom att det skapar en spännande och vacker miljö, vilket i sin tur ger trygghet trots den väldigt täta strukturen.

Jag hade nog kunnat gå runt i kvarteren och in i alla visningslägenheterna hur länge som helst och lyssnat på alla spännande föreläsningar, men tiden räckte inte till. Och även fast jag är väldigt imponerad av området, så kommer jag såklart att komma till ett stort ”men” snart. För man ska inte stirra sig blind på allt, eller låta skrytsamma byggnationer fängsla en och man ska heller inte sluta vara kritiskt bara för att något framställs som underbart.

För visst är Vallastaden coolt, innovativt, varierande och i mångt och mycket en blandad stadsdel. MEN…

En blandad stad ska också ge upphov till en god blandning av befolkningen, vilket ofta likställs med att ett område ska ha en blandning av upplåtelseformer. Det har Vallastaden lyckats med, här finns alla typer av upplåtelseformer du kan tänka dig. Till och med fristående villor mitt bland de höga flerbostadshusen. Men om hyran för en 2:a på 30 kvadratmeter går upp till 7500 kr/mån, eller när bostadsrätten på 60 kvm kostar mer än en stor villa. Kan man då slå sig på bröstet och säga att man har byggt en stadsdel för människor i olika livssituationer?

Detta är ett problem som Sverige står inför. Bostadsbristen är ett faktum, och de som står långt ifrån bostadsmarknaden är svåra att bygga för eftersom att de ofta är resurssvaga. Nyproduktion kostar mycket och därför är till exempel byggandet av hyresrätter ingen försäkran om att man bygger för ekonomiskt svaga grupper.

Vallastadsmodellen ger oss ändå en idé om hur vi kan lösa vissa problem. Om hur vi kan bygga spännande stadsmiljöer med god arkitektur och en otrolig blandning av byggherrar utan att byggnationstiden blir påverkad. Och det är ett steg i rätt riktning. Det gör att jag tar med mig massor av kunskap, som jag i vissa hänseenden kommer att kunna ha användning för. Det är helt klart värt ett besök, om man skulle ha vägarna förbi Linköping. Även om man inte är ett dugg intresserad av stadsplanering, så tror jag att man kan uppskatta den spännande miljön.

// Edvin 

HusBildtext: Bild på Vallastaden