Tillbaka hem

Publicerad: 2017-06-26

4 månader har i princip passerat, utbytet är snart avklarat. Jag går på semester i slutet av veckan och i augusti är det dags att återgå till hemkommunen, i mitt fall Helsingborg. Som vanligt rusar tiden men jag är verkligen frälst av uttrycket: ”Det var inte länge sen, men det var mycket sen”

 

Det är ju precis just så det är. Detta utryck kom till mig för några år sen och jag tycker det beskriver precis hur det brukar kännas. Jag är mamma till två ljuvliga busungar, Benjamin på 8 år och Li på 6 år och uttrycket att det var mycket sen sätter verkligen ord på föräldraskapet. Första åren som förälder går så fort och känslan är verkligen att det inte var längesen de låg i magen, vagnen, vaggan etc. Men det sker så mycket med dem under tiden från hjälplös liten varelse till ett barn som kan utrycka viljor och känslor. Och det sker mycket med en som förälder, men även som person, under den tiden också.

På samma sätt tror jag att det skett en hel del med mig, och kanske flera av mina traineekollegor också, under dessa månader. Vi har blivit insatta i arbetssätt och kultur på en arbetsplats till. Vi har fått nya härliga kollegor och vi har fått en bra inblick i ytterligare en kommun. Jag har hittat nya vägar till arbetssätt och fått arbeta med uppdrag jag aldrig tidigare gjort. Lärorikt och tidvis frustrerande eftersom effektiviten inte alltid blir den bästa, det är många gånger ett steg framåt och två steg tillbaka. Det är intressant att det är så frustrerande med utveckling. Jag vet, med flertalet olika lärdomar i bagaget, att utveckling ibland känns just så. Ett steg fram och två tillbaka. Och jag vet också att det inte alltid är så, för plötsligt har du tagit tio steg fram och inte ett enda tillbaka. Och troligtvis är det också så att om du inte backar ett par steg och reflekterar finns det risk att du springer på helt fel håll. Så är det, men dock frustrerande ibland.

Jag har verkligen fått privilegiet att arbeta i Familjen Helsingborgs största och näst minsta kommuner (bara Perstorp är mindre), Helsingborg och Örkelljunga. Det har verkligen varit givande att se både den stora och den lilla organisationen. Jag har trivts mycket bättre än jag trodde i lilla Örkelljunga och den lilla kommunen lockar mer nu än tidigare. Nu ska jag slutföra mina uppdrag, renskriva rapporterna, skicka iväg dem och hoppas de leder till någonting för beställaren. I förra veckan hade jag ett möte med kommunledningsgruppen där jag presenterade det senaste av mina uppdrag. Ett uppdrag som kom direkt från kommunchefen. Jag vet att kommunchefen är tacksam för att jag tagit tag i detta och hoppas hon, och resten av kommunledningen, blir nöjda med mitt resultat.  

Maria håller föredrag

Bildtext: Jag håller i en presentation